Som hos alla andra i Sverige så kom kylan även till Gnarp. Ja, jag kan ärligt erkänna att det blev väldigt ovant med kylan. Sån här kyla har jag inte upplevt sen jag flyttade från Finland. Men det är bara att gilla läget och hoppas att man har förståndiga ägare. Att de vet hur man tar hand om oss när det blir riktigt kallt.

Lyckligtvis så visste de hur man gör. De har väl tränat på alpackorna några år innan jag kom. Efter vad jag förstår så är det väl ingen som frysit ihjäl ännu och det känns ju tryggt. Vi ska ha ett bra skydd att gå in i och massor av mat, ljummet vatten och en skön bädd. Även kraftfoder behöver vi och vitaminer. För när det blir väldigt kallt så går det åt mycket energi för att hålla värmen och det är då vi äter och vilar…en rätt trevlig tillvaro som är få förunnat.

Men de som klagar på kylan är ju människorna. Brr vad kallt det är, å fy vad jag fryser, hör man dem gnälla. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt det där. De har ju åtminstone varmt inomhus, varför gnälla då? Om de inte behöver gå ut så behöver de ju inte frysa heller.
Men ett samtalsämne har de iallafall. För om vädret kan man tydligen prata med vilka okända människor som helst, alla har en synpunkt på det. Har man sen tur kanske man har fått en ny vän..så att prata väder är kanske inte så dumt ändå.

Annars då? Jo, vi har haft besök i hagen av en fantastiskt trevlig kille och hans mamma.  Denna kille har autism och han väckte allas nyfikenhet. Alpackorna kunde inte för en minut låta honom vara ifred och JAG,den som faktiskt är terapiutbildad hamnade i bakgrunden. Ja, jag kunde ju inte börja visa mitt missnöje när vi hade besök så jag lät dem hållas. Marina var ju med och hon är ju också utbildad så jag tror att hon höll lite ordning på de andra ”damerna”. Men efter vad jag förstod så var alla glada och nöjda efteråt och det är ju huvudsaken.

Så ett litet ordspråk: Människorna lever för att äta, vi djur äter för att leva! 

The one and only!
/Gilga

Ja, det frågan ställde jag mig häromdagen. Därför gjorde jag det…gick på is och kunde inte gå tillbaka.
Ibland gör man bara saker utan att tänka på konsekvenserna. Vi lamor lever i nuet och oroar oss inte för nästa minut, liksom. Det är väl en sak som skiljer oss från människorna. Fast ibland kanske man skulle försöka planera nästa steg…att tänka lite framåt.

Min matte jobbar lite extra som läkarsekreterare och den här dagen var hon alltså inte hemma. Jag traskade iväg ut på vår täkt, i maklig takt och sniffade lite lätt på allt gammalt gräs som är framme. Fantastiskt att man i januari månad kan gå överallt utan att det ligger en massa snö i vägen. Som sagt, jag flanerade runt lite och sen bestämde jag mig för att gå tillbaka till ladugården…men då gick det inte att komma tillbaka. Ja, jag förstår inte heller vad som hände…det gick ju att gå från ladugården men inte att gå tillbaka. Så jag blev kvar där ute på täkten ett par timmar.

Nu är ju inte jag en lama som stressar upp mig i onödan men nog kände jag lite oro, det måste jag erkänna. Men helt plötsligt ser jag mattes bilen köra in på gården. Åh, nu blir jag räddad, tänkte jag.
Mycket riktigt så fick jag se min matte komma stolpandes över isen i hagen med min grimma i ena handen och en hink sand i den andra. Men man såg på hennes steg och kroppshållning att hon var allt annat än glad.

Men hon satte på mig grimman och ”lillmatte” Simone sandade framför mina fötter medans matte lugnt och försiktigt ledde mig tillbaka. Jag var så lättad och glad när jag kom in i ladugården igen. Det regnade så jag hann bli både frusen och hungrig under tiden jag stod där ute på täkten.

Men matte var allt annat än glad. Hon mumlade och muttrade nått om jag som var en lama borde väl ändå fatta bättre.  Att så fort hon åkte hemifrån så är det ”ALLTID” nått som händer.
Jag förstod sen varför hon var irriterad. Någon hade ringt till henne på hennes jobb och berättat om mina problem. Hon fick därför åka hem betydligt tidigare än det var tänkt för att ”rädda ” mig!
Jag förstår inte varför hon måste åka hemifrån överhuvudtaget. Jag tycker att hon kan hålla sig hemma, för hur det än är…har man skaffat oss så får man då se till att sköta oss också!

Förresten…jag har gått med i Facebook. Förmodligen den enda laman som är med där, men vad sjutton..varför ska man  vara som alla andra när man kan vara som mig?
Sök på Gilga Kallin så hittar ni mig. Kanske vill just Du bli min vän?

Så tar vi ett ordsprål!

Den kloke som vill göra något dumt, ställer till mindre skada än den dumme, som vill göra något klokt.

The one and only!
/Gilga

Jaha, så har vi då lämnat det gamla året och börjat på ett nytt. Förra året blev ju lite omtumlande för mig eftersom jag tvingades flytta från Finland till Sverige. Men jag trivs bättre och bättre här och har hittat min plats i flocken. Jag tror att det är Katitzi som bestämmer, det verkar så iallafall. Men alla andra flyttar på sig när jag kommer så de har iallafall fått respekt för mig. Respekt…det är rätta ordet för en kung de!

Apropå kung…han kom aldrig…den där kungen som föddes i ett stall eller vad det nu var. Jag trodde faktiskt att han skulle dyka upp där kring jul…men icke sa Nicke! Förmodligen hade han väl annat för sig, antar jag. Däremot trodde jag att jag skulle blåsa bort en natt. Åh jösses vad det blåste. Nu lyfter hela mitt hus, trodde jag ett tag. Tänk om jag hade följt med…

Julen firades så klart av mitt värdfolk. Det var julklappar och mat i överflöd. Det är då synd om människorna…varför kan de inte nöja sig med det lilla? En kram, en klapp på kinden och lite gott grönt hö? Nej, det är ju klart, människorna kan ju inte äta sånt. Men tänk på oss då..som har 3 magar vi ska bli mätta i! Vilken tur att vi kan tugga om samma tugga flera gånger…det är sparsamt det!

För övrigt så har det varit katastrof i hagen. Det har regnat och sen regnade det ännu mer. Då blev det is i hagen och jag tror att min matte höll på att få både magsår och hjärtinfarkt ett tag. Hon är då så orolig för oss hon…fast det är klart…att ramla omkull när man är stor och tung det är väl kanske inte så bra.
Nu sandade ju min matte, men bara där vi brukar gå…inte HELA täkten vi går på. Det var ju alltid någon alpacka som skulle pröva att gå där man INTE skulle gå…å det slutade likadant varenda gång…finsk tango! I och för sig en vacker dans..men inte när det utförs av en alpacka.

Lite snö har det kommit och det blev så där vitt och fint igen. NU syns ju jag också…min svarta ull gör sig så bra mot det vita, tycker jag.

Lite träning har det också blivit, fast bara lite. Matte och jag har tränat med clicker´n och det var sååå kul. Jag fullkomligt älskar att träna…för då får jag godis! Å vad gör man inte för det? ALLT!

Främmande har mitt värdfolk också haft i omgångar och ALLA ville ut och träffa MIG! Det tar jag som fullkomligt naturligt…klart att de vill se en stjärna. Jag var tvungen att le lite (se bild) när de hade främmande av en liten krabat på 15 månader. Han kunde överhuvudtaget inte ens gå i hagen..han föll som en snöflinga precis hela tiden. Ja jösses vad ynkliga de är människorna när de är små! De kan ju ingenting. Konstigt att sådana varelser kan bli så förskräckligt hemska när de blir stora. 

Ladugårdstomten kom iallafall och åt upp både gröt och mjölk som min matte ställde ut på julaftonsmorgon. Han gick ett varv och vi nickade artigt åt honom, han lyfte på hatten och försvann.

Nu ser jag framemot att ljuset kommer tillbaka. Vi går mot vår och i år ska jag passa mig för diket som går mellan våra täkter. Nu vet jag ju om att det finns och tänker inte ramla ner i det igen. Förra året fastnade jag ju där och det var mycket pinsamt…

Avslutar med ett ordspråk!

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det!

The one and only!

/Gilga

Ni människor säger att inte tomten finns…då har Ni aldrig sett det vi får se både titt som tätt i ladugården. Tomten finns…fast han kommer inte på sina renar och delar ut julklappar. Nej, vår tomte bor i ladugården och han kallas för ladugårdstomte.

Han kommer ett par gånger varje kväll och natt för att se att allt står rätt till med oss djur. Han kan vara lite sur och butter ibland så det gäller att hålla sig god med honom, men oftast är han snäll och trevlig.

Det vi reagerade på för några dagar sedan var att han bytt mössa. Nu hade han en lååång röd mössa på sig och det gjorde att vi alla blev lite smårädda. Vi vågade inte riktigt gå fram från början men till slut hade vi vant oss.

Nu är det många av er som sitter och skrattar när ni läser det här…men då får ni göra det. Vi djur vet betydligt mer om sånt här och vi vet vad vi ser och vi förnekar inte dess existens…som människorna gör.

Förresten..har aldrig min matte berättat för er om en häst som hennes pappa hade en gång för länge sedan? En riktigt spännande berättelse..fast det är klart..Ni tror ju inte på sånt så då struntar jag i att berätta. Berättelsen handlar om en häst och ladugårdstomten och den är SANN!

Nu har snön kommit och det är blött och ruggigt. Jag försöker att få dagarna att gå genom att äta och vila. Det finns inget att göra den här tiden på året och det är så tråååkigt. Inte har det varit speciellt bra att ta promenader heller..det har varit så halt så min matte har varit rädd för att ta ut mig på promenad. Ja, jag vet inte om hon tror att jag har dåligt balans eller om det är hon som har det. Men jag har då åtminstone 4 ben att parera med..matte har ju bara 2.

Man får väl hoppas på lite fina dagar nu kring jul..då blir det förmodligen så att jag och Marina får komma ut på promenad.

Nej, nu hittar jag inget mer att skriva om. Men om vi inte hörs nått före jul så är det väl lika bra att jag säger det nu…God Jul på Er!

The one and only!
/Gilga

Visst, hästar är väl okey…men sen då? Alla gjorde samma sak..sprang runt och runt med flickor på ryggen. Jag förstår inte riktigt vitsen med det där! Till vilken nytta! Bara en massa spring och slit och trötta ben…det är väl vad de får!

Nu är vintern på gång! Hujeda mig! Det ska visst komma mycket snö och blåsa riktigt  mycket…det blir nog till att hålla sig inne då. Stackars djur i skogen som inte har något skydd att gå in i. Ok, jag vet att ni kanske tycker att jag helt plötsligt verkar ödmjuk men då får ni fundera på det! Varje jul brukar jag ”tänka” så…att det finns alltid något djur som lider..men det är klart..grisarna har det ju inte lätt den här tiden på året, det är då ett som är säkert.

Mina ägare vägde mig för några dagar sedan. Ja, jisses…det tar sig! Hoppas att min förra matte inte läser det här…och gör Du det Pirkko så sluta läsa NU!
Jag vägde nämligen 170 kg!!! Förra gången de vägde mig vägde jag 159 kg…så nu undrar förstås min matte….vad var det som hände?
Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…jag tycker att alla mina kilon är guld värda..de sitter ju på mig..men det är klart…att vara tung är ju rätt jobbigt ibland.

Fast vi har en teori mina ägare och jag, sommaren heter det! När de vägde mig sist så var det april, alltså hade jag ätit hö hela vintern och kallt hade det varit. Då hade jag tappat vikt eftersom det går åt mycket energi för att hålla värmen. Nu har det varit sommar igen och jag har alltså ätit ”upp mig” för att klara vintern igen. Min matte mumlade nått om att hon också skulle börja äta hö och försöka ”hålla värmen” i vinter. Ja, det vore väl trevligt om hon också kunde flytta ut till oss och göra oss sällskap vid maten.

Som jag berättade i förra inlägget så har veterinären varit här och undersökt Katitzis tänder. Men det får ni läsa mer om på första sidan där matte berättar vad som hände och det sorgliga som hände deras hund Laura. Här vill tydligen aldrig bekymren ta slut…

Jag avslutar med ett ordspråk den här gången också.

”Det är arbetsamt att vara lama och ha så många magar att mätta”

The one and only!

/Gilga

Matte kom ut med en frisbee och försökte utmana min intelligens. Hon hade sett nån på Internet som höll på att träna sina alpackor. Frisbeen skulle kastas iväg och alpackorna skulle gå efter och markera den innan de fick godis.

Ja men hur svårt kan det vara? Jag fick markera frisbeen först medans matte höll den i handen och då fick jag godis. Sen kastade matte iväg den och jag gick efter, satte ner min nos och sen kunde jag det. Jag tror nog att min matte hade väntat sig att det skulle ta åtminstone 5 minuter innan jag förstod hur det skulle gå till. Men tyvärr, min intelligens går långt över andras förstånd.

Något vi också tränar på är att jag ska tillåta min matte att sätta på mig min grimma när vi är ute på öppet fält. För trots att jag är tränad och i det flesta fall väluppfostrad så försöker jag komma undan. Jamen vadå? Jag är ju ett djur.!
Nåväl, igår gick jag med på det…fast det har tagit sin tid, även om jag hade kunnat låta henne lyckas med det mycket tidigare. Hon höll fast grimman ett tag och sen släppte hon mig igen. Jag får väl se om jag går med på det igen..men jag gjorde iallafall min matte glad.

På måndag ska visst veterinärerna komma hit. Det är Katitzi…den gamla skatan i flocken som har fått problem med att äta. Ja, hon är en riktigt sur en, hon har utmanat mig sen första dagen jag anlände hit på gården. Hon är ledarstoet i flocken och styr sin flock med järnhand…men mig har hon misslyckats med. Jag tar inga order från en alpacka..thats it! Men vi har en tyst överenskommelse hon och jag, vi accepterar varandra men vi umgås inte!

Sen har jag fastnat på det här med ordspråk. Det är något nytt jag har upptäckt sen jag kom till Sverige. Jag la en kommentar i en blogg som handlade om när djur dör…hur mycket Ni människor saknar oss då vi försvinner. Jag har kommit på en alldeles själv som jag tänker avsluta med.

”Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar har aldrig köpt och ägt en lama”

Ha en trevlig 2:a advent!

The one and only!

/Gilga

En lördag hade vi besök i hagen. Hon hette Jessica och gick någon skola där man fick lära sig att ta bilder med en kamera. Ja, det där förstår ju jag mig inte på! Men hur svårt kan det vara? Jag har då minsann sett attt min matte bara trycker på en knapp och vips så sitter man där inne i kameran.

Men Jessica hade 2 kameror och det lät hela tiden snäpp, snäpp, snäpp! Sen varje gång det var slut på rullen och den började rulla tillbaka i kameran så hoppade alpackorna baklänges. Det lät ungefär så här…durrrrrrrr.

Hon gick runt i flera timmar och knäppte och knäppte. Hon hade fått till uppgift på sin skola att fånga nått i våra ansikten?! Ja, jag blev då aldrig klok på vad det var hon skulle ta av oss men min matte sa att det hette uttryck. Ja, jag vet ju vad det är men varför skulle hon ta det? Hur skulle det se ut om jag eller någon alpacka helt skulle bli utan sitt uttryck?

Så här i efterhand har jag då inte sett att det saknas nått uttryck på någon av oss i hagen. Så förmodligen lyckades hon inte så bra med sin uppgift. Men trevlig var hon iallafall.

Sen har det ju förstås blivit en och annan promenad. Just på denna bild var det tidig morgon och lite kallt. Jag var väl inte så där väldigt glad till en början för vem vill bli väckt så där abrupt.

Men hur det var så lullade vi iväg där på morgonkvisten och det var faktiskt rätt skönt. Inte mycket trafik och alldeles lugnt. Det gör jag gärna om fler gånger, tror jag.

Annars går vi alla och väntar på vinter. Fast inte så mycket snö men så där lämpligt så att det blir lite ljusare och renare. För på vissa ställen i hagen är det verkligen otrevligt för ett par lamafötter som mina. Det är inte klokt så kladdiga dom blir och det känns otrevligt. Jag hör även min matte gnälla lite mer om all lera också. Hon har ju 3 hundar som tydligen kan konsten att smutsa ner sig. Det blir visst inte så trevligt inne hos mina ägare har jag hört.

Snart är det advent och då ska jag försöka lysa upp i höstmörkret. Vet inte riktigt hur det ska gå till men det är väl då vi börjar vänta på han som föddes…han i krubban! Jag vet att jag är släkt med honom på nått sätt…för det fanns ju bara en av honom och det finns bara en Gilga!

Trevlig 1:a advent!

The one and only!

/Gilga

Idag vid besöket så var det några som inte orkade kliva upp för att träffa mig. Därför blev det många besök inne på rummen och det är alltid trevligt. Då får man ju se hur de äldre bor och så.

Idag upptäckte jag även all konst som sitter på väggarna i korridorer och inne på rummen. Det är så fina tavlor och det var många jag studerade väldigt ingående. Tänk vad människorna är duktiga som kan göra sådana där tavlor. Jag vet inte om vi lamor kan sånt…men vi har ju inte tillgång till färg och penslar heller så då kan man ju inte ens försöka. Fast när min matte såg mitt intresse för konst så sa hon att jag borde nog få ha en tavla ute hos mig i ladugården.

Annars flyter livet på i maklig takt. Det jag glädjer mig mycket över nu är att kylan börjar komma mer och mer…framförallt på nätterna. För det är så, att när det börjar bli kallare så får vi djur kraftfoder mycket oftare. Det är något som jag verkligen älskar och aldrig blir trött på. Fast jag brukar få lite ilskna blickar av min matte när det vankas kraftfoder. Jag försöker nämligen lägga beslag på 3 stycken kraftfoderrännor. Meningen är väl att vi ska samsas om dessa rännor men vadå…det är ju sååå gott! Jag vill ha ALLT. Fast om jag fortsätter att göra så då blir det till att stå ute och äta, har min matte sagt. Så igår kväll när vi serverades dessa go´saker så stod jag snällt stilla vid 1 ränna hela tiden. Får se om jag kan fortsätta med det…men det tror jag inte!

Ha det gott!

The one and only!

/Gilga

Nu undrar Ni säkert varför denna alpacka står så där med huvudet rakt upp? Hon heter Chayenne och oss emellan så är det en riktig surpuppa. Hon går att reta upp hur lätt som helst. Det är inte mycket skämt den där damen tål..hon måste ha stora problem med…vad heter det nu igen? Det där som kvinnliga människor kan få? MEN…vad heter det? Jo, nu kom jag på det…det heter ABF…eller? Nja, nu blir jag osäker…SAS! JA, så hette det, SAS…där har vi det! Hon måste lida nått oerhört av detta syndrom, VARJE DAG!

Nu undrar ni förstås varför hon står så där? Ja, som Ni redan räknat ut så är det förmodligen någon som har retat henne. JAG? Inte misstänker Ni väl mig?

Titta på nästa bild…ser jag ut att göra något?

Nej, jag står ju bara där..så oskyldig som bara jag kan vara. Det skulle ju kunna bero på Marina som står bredvid Chayenne…hon kanske har retat henne?

Ja, vad kan det då bero på? Ska jag avslöja?

Ok, titta på bilden längre ner!

Ja…erkänner! Jag lipar åt henne. Men jösses…inte behöver man väl bli så dramatisk för det där lilla.

Nu trodde Ni kanske att jag var en välartad lama vilket jag är…men vadå? Jag måste väl också få vara lite busig ibland.

Annars så har jag och matte varit ute på promenader igen. Det är kul! Men vi mötte 2 människor som trodde att jag varit på rymmen! Att min matte varit och fångat in mig. På rymmen? Jag?  Inte skulle jag väl komma på tanken att rymma. Varför ska man det? Här har man väl att man behöver..mat, vatten, godis och massor av kärlek!

Nej, nu måste jag kila. Hörs!

Förresten, SAS betyder…Sura Alpackor Spottas!

The one and only!

/Gilga

Här ser Ni en mycket nöjd lama. Som jag hoppades så var jag den stora stjärnan i veckotidningen Allas. Nu känner jag att min självförtroende är på väg uppåt igen.

Här är allt lugnt för tillfället och det kan jag väl inte klaga på. Jag är i egentligen en rätt lat lama…gillar att bara ”hänga” liksom. Kalla nätter har vi också fått och det är skönt, jag och alpackorna ligger ute hela nätterna nu och tittar på stjärnorna. Min favorit är polstjärnan…den är så fin. Jag tror att den kan vara en av mina förfäder faktiskt, så bright och vacker! En stjärna att följa…precis som jag!

Mina tidigare vänner i Finland har blivit film och Tv-stjärnor. Ja, vad säger man om det då? Vi lamor svär ju inte högt men nu känner jag faktiskt för att säga…fasen!! Hade jag bott kvar där hade väl även jag varit en kändis förmodar jag. Men men, jag har ju också varit på Tv här i Sverige så jag ska väl inte vara så avundsjuk..FAST DET ÄR JAG!!

Jag har lovat min matte att lägga in klippen från You Tube samt från finsk Tv även om det tar emot. Ulla och Kim är de lamor som är med i reklamen. Åh, Kim fick vara Terminator…sån tur den killen hade. I Tv studion fick Ulla och alpackan Fuchsie vara med men Ulla verkade ha svårt att stå stilla. Hon var väl mest sugen på att fika förstår jag. Hon älskar kakor och att dricka Fanta när hon är ute på sina uppdrag.

Nu är det ju finska de pratar och jag förstår ju allt de säger, men min matte förstod inte mycket av det hela. Men här nedan har ni klippen så håll till godo!

http://areena.yle.fi/video/1318399381058
http://www.youtube.com/user/SaunalahtiLaama#p/u/2/7mSdCKUt-tQ
http://www.youtube.com/user/SaunalahtiLaama#p/u/1/BnZcMN2Qzn4
http://www.youtube.com/user/SaunalahtiLaama#p/u/0/iXJQ8jTK_Fs

The one and only!

/Gilga