Här har det varit lite händelser sen sist. Kolla bilden!

Fiskmåsar i hundratal har varit och skränat och skrikit i hagen. Fattar inte att de orkar! De har flugit framför, ovanför, bakom, ja överallt har de varit! Förmodligen på jakt efter mask som kommit upp ur jorden efter allt regn. Kan inte vara roligt liv att vara mask heller. För när den väl får se solen så kommer nån och äter upp den, usch!

Som om fiskmåsar inte vore nog så har vi kajor också. En morgon satt det en kaja på min rygg, synd bara att matte inte hann fotografera det. Men det kändes rätt skönt när det gick omkrig…lite som massage faktiskt!

Lite omvårdnad har jag fått och det var sannerligen på tiden. Jag har fått mina naglar klippta samt att matte borstade mig. Det är förvisso väldigt onödigt då jag jobbat så länge på att bli så där ruskigt skräpig och hemsk, men jag lät henne hållas. Hon tycker ju att det är så trevligt att göra mig fin…att jag sen går raka vägen in och rullar mig igen är tyvärr inget hon kan göra nått åt. Så gör vi lamor och vi är inte så pigga på att ändra på någonting som vi har gjort i tusentals år!

Visst blev jag snygg? Men det har hänt något med min färg! Jag har blivit gråhårig! Ja, jag förstår inte varför och det gör inte min matte heller. Det är konstigt med mig…när jag var ung då var jag mörkbrun, sen blev jag svart och nu blir jag grå! Fast å andra sidan…matte var brun i håret när hon var yngre, sen blev hon grå och nu är hon lite brunblond! Konstigt! Ja, det är mycket vi lamor inte förstår! Likadant med kläder och skor som människor har. Varför ska de byta hela tiden? Ibland har inte matte samma skor och jacka när hon kommer till oss! Varför? Varför ska människorna byta skepnad hela tiden…och hårfärg? De tycks inte vara speciellt nöjda med sig själva! Men jag är nöjd, en fulländad lama i mina bästa år…Som jag älskar mig själv! Jag behöver varken byta ull, färga den, banta eller bleka tänderna! Jag är jag och vore jag någon annan, ja då vore jag ju inte jag!

Sen har det blivit nån promenad också! Skönt att få lämna hagen en stund och få lite andra intryck!

Här är det min ”lillmatte” som leder mig. Ja, jag kallar dem för ”stormatte” och lillmatte” helt enkelt av den anledningen att min stora matte är större och den mindre matten är mindre! Hur svårt kan det va?

Men nu ska ni få höra nått! I början på juni kommer det hit några eller nån människa från TV4 och ska göra ett reportage! Ja, tydligen skulle väl även alpackorna få vara med vilket jag personligen tycker är onödigt! Vad kan de tillföra? Inte ett dugg och förmodligen kommer det att bli VÄLDIGT pinsamt! Alpackorna är ju klippta då och hur kul är det att titta på en sån! Men sen detta nödvändiga filmande av alpackorna är klart så ska jag lastas in i bilen och sen bär det iväg till ett äldreboende. Jag ska till samma äldreboende som jag varit på flera gånger, nämligen Bållebo. Ja, matte tyckte det kändes bäst, jag känner de flesta där och vi vet ju precis hur vi ska gå och sådär! De ska göra ett reportage om MIG när jag går omkring där och gullar med alla farbröder och tanter! Hoppas verkligen att jag kan sköta mig! Jag ska iallafall göra mitt bästa! Programmet skulle visst sändas i nått som heter ”Nyhetsmorgon”. Det ska bli kul även fast jag vet att mattes knän började darra lite när hon fick förfrågan från en människa som heter Lisa på kanal 4! Nåja, det blir väl jag som för stötta matte…är man terapilama så är man!

Sen var ju matte och husse iväg till Finland också. Jag tror att det lärde sig lite faktiskt! De fick ju träffa min gamla vän Kim iallfall, och Ulla och Julia och alla andra! Matte berättade att Pirkko och Tommi tagit in Kim i köket och det känns hemtamt på nått sätt! Såna är dom Pirkko och Tommi…

Nej, nu får det räcka för den här gången! Nu har jag annat för mig!

The one and only
/Gilga

Gran Canaria..28 grader varmt, strålande sol, god mat och dryck…semester kallas det visst! Fick vi följa? NÄPP, vi stackare fick minsann stanna hemma… som vanligt!  Vi blev omskötta av några tjejer som driver ”Djurkollo”. Ett sorts ställe dit människorna kan dumpa av sina djur när de känner att det blivit för mycket. När människorna måste vila och ha semester…så patetiskt!! Tänk om det funnes ett ställe där vi djur kunde dumpa av våra hussar och mattar OM vi blev less någon gång..
Vi ska bara finnas oss i olika saker och sen förväntar de sig att vi ska vara överlyckliga när de kommer hem igen! Urk! De är så klart överlyckliga över att få komma hem igen…utvilade, några kilo tyngre och skitbruna i ansiktet.

Jag orkade inte låtsas…när min matte kom in ladugården efter sin semester på Gran Canaria…då gick jag ut! Jag kunde inte förmå mig att bli glad när jag såg henne…det gick bara inte. Klok som min matte faktiskt är ibland, så lät hon mig vara. Hon ropade mitt namn men när jag inte ens bemödade mig med att ge henne en blick så vände hon sig och gick därifrån. I och för sig tyckte jag nog att hennes huvud hängde lite mer när hon vände sig om, att hon var sårad på nått sätt…men just då kändes det bra! Där fick DU!

2 dagar senare föll jag till föga och följde med min matte ut på en liten promenad. Vi hälsade på alpackapojkarna och ledaren där, Twain, blev så rädd när han såg mig så han ställde sig längst bak. Jösses sicken fegis! Jag brydde mig inte så mycket om dessa pojkar, när jag fick se kameran försökte jag istället få till en snygg look och faktiskt blev den inte så tokig ändå. Lite i profil och en uppsyn som man får tolka som man vill. Jag tycker själv att jag fick en liten kaxig look och det duger bra.

Hur som helst, jag förlät min matte och resten av promenaden gick vi omkring och pussade. Det är svårt att vara långsur även om jag skulle vilja kunna. Men det ligger egentligen inte i min natur att vara sur länge..för att gå omkring och vara sur är jobbigt och tar mycket energi.

För övrigt så har matte kört lite klicker med mig med samma resultat som alltid…hennes fantasi tar slut för jag är så duktig, eller för smart kanske.

Lite olika besök har det varit i hagen också och det är väl trevligt. Sen ska jag försöka att lägga band på mig…för nu i april ska min matte ut och åka igen, suck! Jag ska försöka att inte bli sur för den här gången åker hon för vår skull och det är väl en anledning till att försöka hålla humöret uppe. Hon ska till Finland till mina förra ägare och träffa nån kändis inom alpackavärlden som heter Eric Hoffman.  Tydligen är han duktig på oss camelider…hur och på vilket sätt vet jag inte.

Här ser ni nosen som matte till slut fick pussa på igen efter sin vistelse på Gran Canaria.

Tills jag har lust att skriva igen…ha det gott!

The one and only
/Gilga

Ja, han flyttade ju sen under sommaren till en ny familj i Arjeplog så det var inte så många månader vi fick tillsammans. Men det var nått speciellt med den där killen…
Men nu är han helt borta..han blev dödad av 2 lösa hundar natten mot den 10/3. Ja, det är så hemskt!

Tror inte att jag orkar skriva nått mer om det! Vill ni läsa lite mer så gå in på första sidan…där har mattes skrivit lite mer.

Ceasar och jag. Han ville alltid vara nära mig…sov gott grabben!

The one and only

/Gilga

Ja på den här bloggen har det inte hänt mycket. Men å andra sidan har det inte hänt så mycket i mitt liv heller.

Sverige fick idag den 23/2 sin prinsessa. Fast det är nog inte bara i Sverige vi är glada..Finland är säkert också glad. De älskar nämligen vårt kungahus…förmodligen för att de inte har någon egen kung. Sen jag flyttade från Finland så är det rätt tomt på kungar där…jag var ju The King of Finland! Men så kan det vara här i livet..Finland har ingen kung och Sverige har 2..Jag och Kungen!!

Vad ska då den nya prinsessan heta? Ja, det vet jag inte än..men Om jag fick bestämma så skulle hon få namnet H.K.H Gilgalina Bernadotte. Det låter så fint och skulle säkert kunna slå internationellt också. Men förmodligen får jag väl inte vara med och bestämma det…antar jag!

Vad gör jag annars då? Ja, tiden fördrivs med att äta och slappa eller stå och drömma om sommaren när jag kan beta omkring på ängarna. Vädret är ju lite upp och ner så jag har mest hållit mig inomhus. Men just idag har vi ett fantastiskt väder..strålande sol och takdropp. Men det blåser nått alldeles förskräckligt så min ull yr omkring på kroppen. Det är inte skönt! Ni vet väl hur det känns när håret lägger sig totalt fel på huvudet? Tänk då på mig som har såååå mycket ull som lägger sig huller om buller. Sen har jag problem med ett öga också. Det vill börja rinna och irritera när det blåser ute så hur man än gör så blir det fel ändå. Ute i blåsten= rinnande öga. Inne i ladugården= Ingen sol och värme på kroppen. Det är INTE lätt att välja!

Jo, just det! En kväll stod jag ute och kände mig väldigt speciell. Månen talade till mig…ja. alltså inte ”pratade” utan det lyste på mig så min skugga avtecknade sig i snön…typ. Svårt att förklara, men den var mycket vacker och jättestor! Precis likadan som jag…vacker och stor! Jag stod länge och studerade månen och det var nått magiskt över den. Men inget magiskt hände så till slut gick jag in och lade mig.

Alla Hjärtans Dag kom och gick. Men jösses, ett sånt ståhej för det dagen! Det var med stor spänning jag väntade på att något skulle hända men inget hände. Hur tror Ni det kändes? Mitt hjärta satt kvar på exakt samma ställe hela dagen och sen var det inget mer med det. Jag fattade ingenting!

Nej, nu måste jag kila. Jag måste hjälpa min matte att hålla koll på taket. Nu när det tinar så kommer det att medföra att all snö som ligger på taket kommer att rasa…och det kommer att rasa precis där vi går in och ut. Gissa om jag har en matte som har nerverna utanpå kroppen nu…som vanligt när det gäller oss! Hon är rädd att någon av oss ska hamna under snömassorna…hua vad otäckt det skulle vara!

Ha det gott!
The one and only
/Gilga

Som hos alla andra i Sverige så kom kylan även till Gnarp. Ja, jag kan ärligt erkänna att det blev väldigt ovant med kylan. Sån här kyla har jag inte upplevt sen jag flyttade från Finland. Men det är bara att gilla läget och hoppas att man har förståndiga ägare. Att de vet hur man tar hand om oss när det blir riktigt kallt.

Lyckligtvis så visste de hur man gör. De har väl tränat på alpackorna några år innan jag kom. Efter vad jag förstår så är det väl ingen som frysit ihjäl ännu och det känns ju tryggt. Vi ska ha ett bra skydd att gå in i och massor av mat, ljummet vatten och en skön bädd. Även kraftfoder behöver vi och vitaminer. För när det blir väldigt kallt så går det åt mycket energi för att hålla värmen och det är då vi äter och vilar…en rätt trevlig tillvaro som är få förunnat.

Men de som klagar på kylan är ju människorna. Brr vad kallt det är, å fy vad jag fryser, hör man dem gnälla. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt det där. De har ju åtminstone varmt inomhus, varför gnälla då? Om de inte behöver gå ut så behöver de ju inte frysa heller.
Men ett samtalsämne har de iallafall. För om vädret kan man tydligen prata med vilka okända människor som helst, alla har en synpunkt på det. Har man sen tur kanske man har fått en ny vän..så att prata väder är kanske inte så dumt ändå.

Annars då? Jo, vi har haft besök i hagen av en fantastiskt trevlig kille och hans mamma.  Denna kille har autism och han väckte allas nyfikenhet. Alpackorna kunde inte för en minut låta honom vara ifred och JAG,den som faktiskt är terapiutbildad hamnade i bakgrunden. Ja, jag kunde ju inte börja visa mitt missnöje när vi hade besök så jag lät dem hållas. Marina var ju med och hon är ju också utbildad så jag tror att hon höll lite ordning på de andra ”damerna”. Men efter vad jag förstod så var alla glada och nöjda efteråt och det är ju huvudsaken.

Så ett litet ordspråk: Människorna lever för att äta, vi djur äter för att leva! 

The one and only!
/Gilga

Ja, det frågan ställde jag mig häromdagen. Därför gjorde jag det…gick på is och kunde inte gå tillbaka.
Ibland gör man bara saker utan att tänka på konsekvenserna. Vi lamor lever i nuet och oroar oss inte för nästa minut, liksom. Det är väl en sak som skiljer oss från människorna. Fast ibland kanske man skulle försöka planera nästa steg…att tänka lite framåt.

Min matte jobbar lite extra som läkarsekreterare och den här dagen var hon alltså inte hemma. Jag traskade iväg ut på vår täkt, i maklig takt och sniffade lite lätt på allt gammalt gräs som är framme. Fantastiskt att man i januari månad kan gå överallt utan att det ligger en massa snö i vägen. Som sagt, jag flanerade runt lite och sen bestämde jag mig för att gå tillbaka till ladugården…men då gick det inte att komma tillbaka. Ja, jag förstår inte heller vad som hände…det gick ju att gå från ladugården men inte att gå tillbaka. Så jag blev kvar där ute på täkten ett par timmar.

Nu är ju inte jag en lama som stressar upp mig i onödan men nog kände jag lite oro, det måste jag erkänna. Men helt plötsligt ser jag mattes bilen köra in på gården. Åh, nu blir jag räddad, tänkte jag.
Mycket riktigt så fick jag se min matte komma stolpandes över isen i hagen med min grimma i ena handen och en hink sand i den andra. Men man såg på hennes steg och kroppshållning att hon var allt annat än glad.

Men hon satte på mig grimman och ”lillmatte” Simone sandade framför mina fötter medans matte lugnt och försiktigt ledde mig tillbaka. Jag var så lättad och glad när jag kom in i ladugården igen. Det regnade så jag hann bli både frusen och hungrig under tiden jag stod där ute på täkten.

Men matte var allt annat än glad. Hon mumlade och muttrade nått om jag som var en lama borde väl ändå fatta bättre.  Att så fort hon åkte hemifrån så är det ”ALLTID” nått som händer.
Jag förstod sen varför hon var irriterad. Någon hade ringt till henne på hennes jobb och berättat om mina problem. Hon fick därför åka hem betydligt tidigare än det var tänkt för att ”rädda ” mig!
Jag förstår inte varför hon måste åka hemifrån överhuvudtaget. Jag tycker att hon kan hålla sig hemma, för hur det än är…har man skaffat oss så får man då se till att sköta oss också!

Förresten…jag har gått med i Facebook. Förmodligen den enda laman som är med där, men vad sjutton..varför ska man  vara som alla andra när man kan vara som mig?
Sök på Gilga Kallin så hittar ni mig. Kanske vill just Du bli min vän?

Så tar vi ett ordsprål!

Den kloke som vill göra något dumt, ställer till mindre skada än den dumme, som vill göra något klokt.

The one and only!
/Gilga

Jaha, så har vi då lämnat det gamla året och börjat på ett nytt. Förra året blev ju lite omtumlande för mig eftersom jag tvingades flytta från Finland till Sverige. Men jag trivs bättre och bättre här och har hittat min plats i flocken. Jag tror att det är Katitzi som bestämmer, det verkar så iallafall. Men alla andra flyttar på sig när jag kommer så de har iallafall fått respekt för mig. Respekt…det är rätta ordet för en kung de!

Apropå kung…han kom aldrig…den där kungen som föddes i ett stall eller vad det nu var. Jag trodde faktiskt att han skulle dyka upp där kring jul…men icke sa Nicke! Förmodligen hade han väl annat för sig, antar jag. Däremot trodde jag att jag skulle blåsa bort en natt. Åh jösses vad det blåste. Nu lyfter hela mitt hus, trodde jag ett tag. Tänk om jag hade följt med…

Julen firades så klart av mitt värdfolk. Det var julklappar och mat i överflöd. Det är då synd om människorna…varför kan de inte nöja sig med det lilla? En kram, en klapp på kinden och lite gott grönt hö? Nej, det är ju klart, människorna kan ju inte äta sånt. Men tänk på oss då..som har 3 magar vi ska bli mätta i! Vilken tur att vi kan tugga om samma tugga flera gånger…det är sparsamt det!

För övrigt så har det varit katastrof i hagen. Det har regnat och sen regnade det ännu mer. Då blev det is i hagen och jag tror att min matte höll på att få både magsår och hjärtinfarkt ett tag. Hon är då så orolig för oss hon…fast det är klart…att ramla omkull när man är stor och tung det är väl kanske inte så bra.
Nu sandade ju min matte, men bara där vi brukar gå…inte HELA täkten vi går på. Det var ju alltid någon alpacka som skulle pröva att gå där man INTE skulle gå…å det slutade likadant varenda gång…finsk tango! I och för sig en vacker dans..men inte när det utförs av en alpacka.

Lite snö har det kommit och det blev så där vitt och fint igen. NU syns ju jag också…min svarta ull gör sig så bra mot det vita, tycker jag.

Lite träning har det också blivit, fast bara lite. Matte och jag har tränat med clicker´n och det var sååå kul. Jag fullkomligt älskar att träna…för då får jag godis! Å vad gör man inte för det? ALLT!

Främmande har mitt värdfolk också haft i omgångar och ALLA ville ut och träffa MIG! Det tar jag som fullkomligt naturligt…klart att de vill se en stjärna. Jag var tvungen att le lite (se bild) när de hade främmande av en liten krabat på 15 månader. Han kunde överhuvudtaget inte ens gå i hagen..han föll som en snöflinga precis hela tiden. Ja jösses vad ynkliga de är människorna när de är små! De kan ju ingenting. Konstigt att sådana varelser kan bli så förskräckligt hemska när de blir stora. 

Ladugårdstomten kom iallafall och åt upp både gröt och mjölk som min matte ställde ut på julaftonsmorgon. Han gick ett varv och vi nickade artigt åt honom, han lyfte på hatten och försvann.

Nu ser jag framemot att ljuset kommer tillbaka. Vi går mot vår och i år ska jag passa mig för diket som går mellan våra täkter. Nu vet jag ju om att det finns och tänker inte ramla ner i det igen. Förra året fastnade jag ju där och det var mycket pinsamt…

Avslutar med ett ordspråk!

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det!

The one and only!

/Gilga

Ni människor säger att inte tomten finns…då har Ni aldrig sett det vi får se både titt som tätt i ladugården. Tomten finns…fast han kommer inte på sina renar och delar ut julklappar. Nej, vår tomte bor i ladugården och han kallas för ladugårdstomte.

Han kommer ett par gånger varje kväll och natt för att se att allt står rätt till med oss djur. Han kan vara lite sur och butter ibland så det gäller att hålla sig god med honom, men oftast är han snäll och trevlig.

Det vi reagerade på för några dagar sedan var att han bytt mössa. Nu hade han en lååång röd mössa på sig och det gjorde att vi alla blev lite smårädda. Vi vågade inte riktigt gå fram från början men till slut hade vi vant oss.

Nu är det många av er som sitter och skrattar när ni läser det här…men då får ni göra det. Vi djur vet betydligt mer om sånt här och vi vet vad vi ser och vi förnekar inte dess existens…som människorna gör.

Förresten..har aldrig min matte berättat för er om en häst som hennes pappa hade en gång för länge sedan? En riktigt spännande berättelse..fast det är klart..Ni tror ju inte på sånt så då struntar jag i att berätta. Berättelsen handlar om en häst och ladugårdstomten och den är SANN!

Nu har snön kommit och det är blött och ruggigt. Jag försöker att få dagarna att gå genom att äta och vila. Det finns inget att göra den här tiden på året och det är så tråååkigt. Inte har det varit speciellt bra att ta promenader heller..det har varit så halt så min matte har varit rädd för att ta ut mig på promenad. Ja, jag vet inte om hon tror att jag har dåligt balans eller om det är hon som har det. Men jag har då åtminstone 4 ben att parera med..matte har ju bara 2.

Man får väl hoppas på lite fina dagar nu kring jul..då blir det förmodligen så att jag och Marina får komma ut på promenad.

Nej, nu hittar jag inget mer att skriva om. Men om vi inte hörs nått före jul så är det väl lika bra att jag säger det nu…God Jul på Er!

The one and only!
/Gilga

Visst, hästar är väl okey…men sen då? Alla gjorde samma sak..sprang runt och runt med flickor på ryggen. Jag förstår inte riktigt vitsen med det där! Till vilken nytta! Bara en massa spring och slit och trötta ben…det är väl vad de får!

Nu är vintern på gång! Hujeda mig! Det ska visst komma mycket snö och blåsa riktigt  mycket…det blir nog till att hålla sig inne då. Stackars djur i skogen som inte har något skydd att gå in i. Ok, jag vet att ni kanske tycker att jag helt plötsligt verkar ödmjuk men då får ni fundera på det! Varje jul brukar jag ”tänka” så…att det finns alltid något djur som lider..men det är klart..grisarna har det ju inte lätt den här tiden på året, det är då ett som är säkert.

Mina ägare vägde mig för några dagar sedan. Ja, jisses…det tar sig! Hoppas att min förra matte inte läser det här…och gör Du det Pirkko så sluta läsa NU!
Jag vägde nämligen 170 kg!!! Förra gången de vägde mig vägde jag 159 kg…så nu undrar förstås min matte….vad var det som hände?
Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…jag tycker att alla mina kilon är guld värda..de sitter ju på mig..men det är klart…att vara tung är ju rätt jobbigt ibland.

Fast vi har en teori mina ägare och jag, sommaren heter det! När de vägde mig sist så var det april, alltså hade jag ätit hö hela vintern och kallt hade det varit. Då hade jag tappat vikt eftersom det går åt mycket energi för att hålla värmen. Nu har det varit sommar igen och jag har alltså ätit ”upp mig” för att klara vintern igen. Min matte mumlade nått om att hon också skulle börja äta hö och försöka ”hålla värmen” i vinter. Ja, det vore väl trevligt om hon också kunde flytta ut till oss och göra oss sällskap vid maten.

Som jag berättade i förra inlägget så har veterinären varit här och undersökt Katitzis tänder. Men det får ni läsa mer om på första sidan där matte berättar vad som hände och det sorgliga som hände deras hund Laura. Här vill tydligen aldrig bekymren ta slut…

Jag avslutar med ett ordspråk den här gången också.

”Det är arbetsamt att vara lama och ha så många magar att mätta”

The one and only!

/Gilga

Matte kom ut med en frisbee och försökte utmana min intelligens. Hon hade sett nån på Internet som höll på att träna sina alpackor. Frisbeen skulle kastas iväg och alpackorna skulle gå efter och markera den innan de fick godis.

Ja men hur svårt kan det vara? Jag fick markera frisbeen först medans matte höll den i handen och då fick jag godis. Sen kastade matte iväg den och jag gick efter, satte ner min nos och sen kunde jag det. Jag tror nog att min matte hade väntat sig att det skulle ta åtminstone 5 minuter innan jag förstod hur det skulle gå till. Men tyvärr, min intelligens går långt över andras förstånd.

Något vi också tränar på är att jag ska tillåta min matte att sätta på mig min grimma när vi är ute på öppet fält. För trots att jag är tränad och i det flesta fall väluppfostrad så försöker jag komma undan. Jamen vadå? Jag är ju ett djur.!
Nåväl, igår gick jag med på det…fast det har tagit sin tid, även om jag hade kunnat låta henne lyckas med det mycket tidigare. Hon höll fast grimman ett tag och sen släppte hon mig igen. Jag får väl se om jag går med på det igen..men jag gjorde iallafall min matte glad.

På måndag ska visst veterinärerna komma hit. Det är Katitzi…den gamla skatan i flocken som har fått problem med att äta. Ja, hon är en riktigt sur en, hon har utmanat mig sen första dagen jag anlände hit på gården. Hon är ledarstoet i flocken och styr sin flock med järnhand…men mig har hon misslyckats med. Jag tar inga order från en alpacka..thats it! Men vi har en tyst överenskommelse hon och jag, vi accepterar varandra men vi umgås inte!

Sen har jag fastnat på det här med ordspråk. Det är något nytt jag har upptäckt sen jag kom till Sverige. Jag la en kommentar i en blogg som handlade om när djur dör…hur mycket Ni människor saknar oss då vi försvinner. Jag har kommit på en alldeles själv som jag tänker avsluta med.

”Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar har aldrig köpt och ägt en lama”

Ha en trevlig 2:a advent!

The one and only!

/Gilga