Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Bara en vanlig lama.

Ibland infinner det sig en konstig känsla…en känsla av att bara vara en vanlig lama. Idag var just en sådan dag..och jag är glad att det är få dagar om året som man behöver känna så.

Idag klev det helt plötsligt in en främmande människa i vår hage. Ja, min matte var ju med förstås men alla alpackorna och jag märker direkt om det är någon ny som kommer. Jag stod länge och granskade henne på håll medans alpackorna sprang fram till henne och matte. Säkert trodde hon att de kom springade för hennes skull…men jag vet att det berodde på den vita hinken som min matte bar med sig.

När jag stått och titta på henne en stund så tyckte jag att det var något bekant med henne..visst hade jag väl träffat henne förut? Då kom jag på det…det var i samband med att TV gjorde ett inslag med mig när jag var på ett äldreboende. Då var denna Johanna, hon heter så, också där och gjorde ett reportage för en tidning som heter HT.

Nej men vad trevligt…att det var för min skull hon kom..trodde jag där en stund…men oj vad fel jag hade. Hon kom för att göra ett reportage om ALLA oss i hagen!

Jaha, och varför då? Varför ska alla de andra vara med på bild? Min matte såg att jag blev lite kränkt..hon försökte locka på mig men jag kunde inte gå fram. Jag kunde inte förmå mig att sjunka så lågt..vara på samma bild som alpackorna? Aldrig!!

Det ska visst komma en speciell artikel i denna tidning som har med husdjur att göra och de tyckte väl att alpackorna skulle göra sig bra i den. Men jösses! Hur tänkte de där? Jag fattar ingenting!

Efter ett tag bestämde jag mig för att åtminstone kolla om det fanns något godis kvar i hinken men den var tom! Allt var uppätet och jag blev utan. Förstår ni nu hur det kan kännas? Att bara vara en vanlig lama? En vanlig ordinär lama…en sån där lama som alla andra lamor är, förutom jag då förstås! Man finns där men man är inget speciellt liksom, man är en i mängden.

Efter ett tag lyckades jag ställa mig framför hennes kamera och faktum är att jag tror jag kom med. Ja, ni ser ju själva på bilden..visst sjutton är det väl mig hon knäpper på? Nåja, jag får väl se i tidningen när den kommer. Men eftersom jag kände mig kränkt så lät jag inte denna reporter klappa mig…Nej, där gick gränsen..jag ställde mig bredvid min matte och vi tjusades en stund istället.

Nu får jag försöka glömma denna dag och gå vidare. Jag är störst, bäst och vackrast…det är bara så och det kan ingen ta ifrån mig..inte ens du kära reporter! Det tar emot att säga det men du var faktiskt lite trevlig och söt iallafall…fast bara lite! Nästa gång vi ses så hoppas jag att det är mig du vill träffa och inte alpackorna! Jo, en sak till…om du tänker lägga in någon bild på mig i tidningen..vänligen klipp bort alpackorna som står bakom mig!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: