Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Barn är väl också människor?

1 vecka har gått sedan jag bloggade. Tiden bara rinner iväg och jag begriper inte vart den tar vägen. Försvinner den bara? Men vart försvinner den? Bakåt eller uppåt? Den kommer väl aldrig tillbaka..förmodar jag.

Mina ägare har visst fått dille på att lämna oss stackars djur i sticket. Helgen som gick stack de iväg igen..hur kan man bara göra så? Nu var de visst iväg på någon form av countryfestival, vilket jag bara hört talas om. Men det har visst nått med cowboys och indianer att göra, långa rockar och hattar och en speciell sorts musik. Nåja, nu var de ju inte borta mer än 24 timmar så lite omväxling kan man väl unna dem.

Under tiden de var borta kom de 2 väldigt trevliga flickor hit och tog hand om oss. De hette Jennifer och Andrea och jag måste nog erkänna…jag blev kär! Men oj vad söta och trevliga de var! Jennifer är tydligen min matte moster åt och detta var första gången jag träffade henne. Ja, inte för att hon inte velat träffa mig utan hon har helt enkelt fullt upp med annat. Fast det är ju också konstigt…att allt annat får gå före…att träffa mig borde ju vara prio nr 1, tycker man.

Hur som helst, de ville ju förstås promenera med mig och Marina och när matte kom hem från sin ”lilla semester” så gjorde vi det. Fast när matte inte var hemma så stod de länge i hagen men mig och vi pussades och pussades., det var trevligt.

De skötte ju inte bara om mig..det finns ju andra på gården också. Men det viktigaste var ju att jag fick tillsyn och omtanke…jaja, jag vet..mitt ego är stort men pröva att vara en lama som jag så förstår ni bättre.

Promenaden gick bra och de pratade om att komma tillbaka igen. Det kan jag förstå..för i min närvaro trivs de flesta, så är det bara.

Min matte pratade på radion och kors vad konstig hon lät! Sen  sa hon något som jag inte rikigt kan förstå…hon sa barn och människor! Jaha..jag har alltid trott att barn också är männsiskor, eller?

Ok, jag ska inte klandra min matte. Att bli intervjuad utan att veta vilka sorts frågor som ska komma är nog inte så lätt. Reportern frågade något om vad för sorts ”terapi” man använder mig till. Min matte svarade då att man tex kan använda mig för att hjälpa nått barn med någon form av handikapp..och sen sa hon….eller andra människor med någon form av handikapp??? DÄR skulle hon ju ha sagt..eller vuxna med handikapp! Hm..nåja, nu är det gjort och det som är gjort är ju gjort. Men jag tror faktiskt att de som hörde programmet även förstod att min matte faktiskt vet att barn också är människor fast i mindre förpackning liksom.

I övrigt så har regnet vräkt ner här och det är nog bara jag som lyckats klara mig från att bli blöt. Så fort jag känner minsta lilla regndroppe så skyndar jag mig in…ja, jag är inte rädd för vatten om någon trodde det! Nej, min ull är så känslig för vatten..den förklaringen för räcka!

Snart börjar skolorna har jag hört! Skönt, då kanske det kan bli någon ordning på den här gården också. För när alla är lediga så blir det upp och ner med allt. Matte sover längre på morgonen, vilket i sin tur gör att hon kommer senare ut till mig!

Fast även om hon vaknat tidigt så har inte jag varit den hon brytt sig om först. Nej, då har hon tagit hundarna på promenad först. Men jag anpassar mig..jag vet ju att värmen även påverkar hundarna och att promenera kan vara nog så jobbigt när det är varmt. Därför har hon gått iväg tidigt på morgonen med dem…efter det har jag fått min uppmärksamhet. Fast lite svider det..att komma som nr 2!

Att vara älskad av många är ju något jag är, men att hundarna även var det  kom som en överraskning. Hundarna blev så glada när Jennifer kom och det tog ett tag innan jag förstod varför. De har ju känt Jennifer hela sitt liv och umgåtts mycket med henne. Men tydligen hade de inte träffat henne sen i januari så det förklarar ju bätte varför alla ville vara omkring henne. Ja, den lilla valpen Nellie räknar jag inte in i detta sammanhang..hon hade ju inte heller träffat Jennifer förut..hon hänger bara på.

Oj, klockan tickar på och det är dags för frukost. Vi hörs när jag har något att berätta!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: