Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Bloggtorka…

Öken…öken…så kan man kalla mitt så kallade bloggande. Torrt, tråkigt och brunt…typ! Jag har inte haft inspiration att skriva om någonting…för det har ju INTE hänt någonting! Jo, för vissa i vår familj så händer det ju saker hela tiden…men sen har vi oss missförstådda som får tillbringa vår tid i hagen. Vem bryr sig om OSS?

Gran Canaria..28 grader varmt, strålande sol, god mat och dryck…semester kallas det visst! Fick vi följa? NÄPP, vi stackare fick minsann stanna hemma… som vanligt!  Vi blev omskötta av några tjejer som driver ”Djurkollo”. Ett sorts ställe dit människorna kan dumpa av sina djur när de känner att det blivit för mycket. När människorna måste vila och ha semester…så patetiskt!! Tänk om det funnes ett ställe där vi djur kunde dumpa av våra hussar och mattar OM vi blev less någon gång..
Vi ska bara finnas oss i olika saker och sen förväntar de sig att vi ska vara överlyckliga när de kommer hem igen! Urk! De är så klart överlyckliga över att få komma hem igen…utvilade, några kilo tyngre och skitbruna i ansiktet.

Jag orkade inte låtsas…när min matte kom in ladugården efter sin semester på Gran Canaria…då gick jag ut! Jag kunde inte förmå mig att bli glad när jag såg henne…det gick bara inte. Klok som min matte faktiskt är ibland, så lät hon mig vara. Hon ropade mitt namn men när jag inte ens bemödade mig med att ge henne en blick så vände hon sig och gick därifrån. I och för sig tyckte jag nog att hennes huvud hängde lite mer när hon vände sig om, att hon var sårad på nått sätt…men just då kändes det bra! Där fick DU!

2 dagar senare föll jag till föga och följde med min matte ut på en liten promenad. Vi hälsade på alpackapojkarna och ledaren där, Twain, blev så rädd när han såg mig så han ställde sig längst bak. Jösses sicken fegis! Jag brydde mig inte så mycket om dessa pojkar, när jag fick se kameran försökte jag istället få till en snygg look och faktiskt blev den inte så tokig ändå. Lite i profil och en uppsyn som man får tolka som man vill. Jag tycker själv att jag fick en liten kaxig look och det duger bra.

Hur som helst, jag förlät min matte och resten av promenaden gick vi omkring och pussade. Det är svårt att vara långsur även om jag skulle vilja kunna. Men det ligger egentligen inte i min natur att vara sur länge..för att gå omkring och vara sur är jobbigt och tar mycket energi.

För övrigt så har matte kört lite klicker med mig med samma resultat som alltid…hennes fantasi tar slut för jag är så duktig, eller för smart kanske.

Lite olika besök har det varit i hagen också och det är väl trevligt. Sen ska jag försöka att lägga band på mig…för nu i april ska min matte ut och åka igen, suck! Jag ska försöka att inte bli sur för den här gången åker hon för vår skull och det är väl en anledning till att försöka hålla humöret uppe. Hon ska till Finland till mina förra ägare och träffa nån kändis inom alpackavärlden som heter Eric Hoffman.  Tydligen är han duktig på oss camelider…hur och på vilket sätt vet jag inte.

Här ser ni nosen som matte till slut fick pussa på igen efter sin vistelse på Gran Canaria.

Tills jag har lust att skriva igen…ha det gott!

The one and only
/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: