Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Det händer lite…

…Å ibland händer det lite mer. Nu har det faktiskt rullat på bra sen jag bloggade sist. Inte mig emot, jag älskar när det är lite action, blir så vansinnigt tråkigt att bara gå omkring i hagen hela dagarna.

I november kom det några unga damer å hälsade på..eller damer å damer..men unga var dom i alla fall. De gick i skola i Sundsvall på nån linje där man lär sig att sköta djur. Å eftersom alla djur är tråkiga förutom vi lamor så besökte dom mig! Ja, det finns väl ingen annan lama att besöka? Eller finns gör det kanske, men ingen lama av min kaliber i alla fall! Då får man nog söka länge å inte lär dom ju hitta nån ändå så det var väl tur då att dom kom till Gnarp! Å de blev helt tagna när dom såg min uppenbarelse!

De var 6 st men bara 3 lyckades matte fånga på bild. Men det hade räckt med 1 på bilden också för det viktigaste är ju ändå huvudobjektet, jag!
Matte berättade om mig och alpackorna (blä, dom ska alltid få uppmärksamhet dom också) å sen gick vi på en liten promenad. Ja, det var en trevlig dag å trevliga elever..å förmodligen kommer dom aldrig mer att träffa en kille som jag!

Ja, sen har det även varit elever från Naturbruksgymnasiet i Ljusdal här på besök men då glömde matte knäppa kort.  Den gången var det faktiskt 2 pojkar med å det är jag inte van att träffa på. Oftast är det tjejer som vurmar kring mig så det blev en liten knepig situation. Men nån puss fick dom killarna inte, nej lite macho är man väl.

Vi var även på ett äldreboende i Delsbo och det var riktigt trevligt. Jag brukar i normala fall endast orka jobba mellan 20-30 minuter när jag är inomhus..men nu klämde jag i med 1 timme. Ja, jag förstår inte själv hur jag orkade…Men det var så många ställen jag skulle gå till å då blir det liksom skojsigare, Jag avskyr att stå stilla..då bara kryper det kvalster i ullen på mig.

På bilden är det en blind..eller säger man synskadad? Ja, hur som helst så kunde tanten  inte se mig och det var mycket tråkigt för henne. Men känna gick bra å jag ställde mig så hon även kunde känna min nos å sen luktade jag henne på huvudet. Ja, det var så sorgligt…tänk vad hon gick miste om pga av synen. För jag är en skönhet för ögat, det är då ett som är säkert.

Sammanfattningsvis så tror jag att jag vände upp och ner på de flesta känslor den där dagen. Man säger att det finns 1 sol, men jag börjar tvivla på det…för sååå många solar jag såg den dagen har jag nog aldrig sett. De lyste och sken i vartenda ansikte å mattes ansikte sken nog mest, tror jag. Hon tror alltid att jag ska göra bort mig på nått sätt och jag kan inte begripa när hon ska börja inse att jag faktiskt är utbildad och kan det här. Fast det är en sak som jag är väldigt nyfiken på när jag är inomhus och det är alla krukväxter. Jag kan inte minnas några krukväxter under utbildningstiden..det kanske inte är så vanligt med krukväxter i Finland? Nåja, jag har då inte blivit lärd att INTE röra dom iallafall. Matte försöker hålla mig på lämpligt avstånd från varenda kruka..å i Delsbo där måtte de ha älskat blommor. Det var krukor överallt..men det gick ju bra. Jag åt inte upp någon i alla fall!

Vad mer har hänt i min värld? Jo, jag var i Bergsjö på nån julmarknad före jul. Då var det jag och husse bara och det kan väl vara bra att få lite kvalitetstid med honom också även om jag föredrar matte. Ja, vi gick ju omkring där och vips så hade vi hamnat inne på vår dagstidnings kontor där det bjöds på glögg, tror jag. Hursomhelst så blev jag ju med i tidningen sen..inte konstigare än så.

Ja, det har ju varit jul och den förlöpte väl som alla andra jular. Ladugårdstomten lägger på lite extra hö varje julnatt och det är väl inget märkvärdigt med det. Nu väntar jag på att snön ska smälta bort så man får börja äta lite små små gröna strån igen. Det är nånting att längta till det.

Sen dyker det upp en del funderingar ibland och mycket kan man fundera på när man har Facebook. Där händer det mycket konstigt hela tiden…å jag kan bara säga..vad jag är glad att jag är en lama. Å framförallt när man är en lama som jag, då behöver man inte få bekräftelse på att man duger…med en massa ”Gilla” klick. Jag vet att jag är bäst och snyggast och det vet jag utan en massa ”Gilla” på FB.

Ha det gott!

The one and Only
Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: