Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

En kväll i juli…

Har Ni saknat mig? Egentligen en ganska dum fråga..klart att Ni har gjort det!

En kväll i juli tog mina ägare med mig ner till havet. Hur många lamor har fått känna doften av saltvatten? Inte många förmodar jag…
Min lillmatte skulle hjälpa till att sälja fika vid ett litet gulligt cafe som heter Cafe Skäret. Detta Cafe ligger på ett ställe som heter Norrfjärden. Det är en gammal fiskeby..tror jag..eller så var det mina förfäder som hade bott där och burit packningen åt inkaindianerna! Äh, jag kommer inte riktigt ihåg…men någon hade bott där och fiskat iallafall…för några månader sen, eller 100 år sen?? Strunt samma, jag lägger inte så stor vikt vid små saker.

Jag fick iallafall följa med mina ägare dit och det blev en riktigt trevlig kväll. Men jag tror nog att gästerna som satt och fikade höll på att sätta kaffet i halsen när jag kom travandes där. För vem kunde i sin vildaste fantasi ana att jag..av alla..skulle förgylla deras kväll.

Jag och min matte Marie gick runt borden och jag hälsade artigt på alla.  En del blev ju förstås rädda..för vissa människor tror att jag ska spotta på dem. Jag undrar varför det har blivit så? Jag skulle gärna vilja ta ett allvarligt snack med de lamor som spottat på människorna.

På grund av dessa ligister får ju även en artig och väluppfostrad lama som jag också känna på människornas misstänksamhet. DET är inte roligt och jag blir så ledsen…till och med de små barnen frågar om jag spottar. Vart får barn lära sig sånt? I skolan eller?

Nåväl, när min matte skulle fika så tog min husse över. Vi gick en sväng ner till vattnet och det var en sån fantastisk utsikt bort mot horisonten. Jag undrar vad som finns där längst bort…en vacker lamatjej kanske? Fast det kan man ju bara drömma om…jag är ju inte kapabel till sådana saker längre…den möjligheten tog man ifrån mig för många år sedan. Fast drömma kan man ju alltid.

När min matte fikat färdigt tog hon hand om mig igen. Vi gick omkring och jag fick undersöka olika saker som fanns där.

När vi var nöjda med att gå runt utanför Cafeét sa min matte att hon ville visa mig något. Vi tog en rätt lång promenad och jag var tvungen att stanna flera gånger för att försäkra mig om att vi inte skulle gå vilse. Ni förstår, min matte har ett fullständigt katastrofalt lokalsinne. Tur att det finns mobiltelefoner..för skulle vi gå vilse så kan hon ju ringa efter hjälp iallafall.

Hon ville visa míg en liten havsvik. Ja, vad ska man säga..jag tyckte att det var fint. Men bäst tyckte jag nog om sanden. När vi kom till sanden fullkomligt slängde jag mig omkull och min matte såg lite konfunderad ut. Hon trodde väl att jag var trött eller nått sånt men så var det då absolut inte. Men har ni prövat att rulla er i sand någongång.? Har ni det så förstår ni vad jag menar. Det är så underbart härligt..sanden river så gott i ullen och på alla ställen där man har bett från alla otäcka insekter. Fast i människornas värld kallar man det för peeling, tror jag. Jag vet inte om min matte gör sånt..fast det tror jag inte. Men jag har aldrig sett henne rulla i sanden heller…däremot hörde jag henne knorra något om sand till min lillmatte.

Min lillmatte ville ta sig ett dopp i havet innan vi åkte hem tillbaka. När hon gjort det och hoppade in i bilen så hörde jag min matte knorra något om att…men…du har ju sand fulla benen..nu får du ta en dusch när vi kommer hem. Stackars, stackars lillmatte…varför fick hon inte behålla sanden på benen? Fast jag fick inte heller behålla min sand på ryggen, den borstade min matte bort. Undrar just vad hon har emot sand?

Efter en trevlig kväll så begav vi oss hemåt. Alla var nöjda och glada, nåja…det var ju det där med sanden då..men som alltid när man varit borta ett tag så är det skönt att komma hem igen. Nu blir det nog inte så mycket bloggande på ett tag. Jag har bestämt mig för att ta lite semester och då vill jag inte sitta vid datorn. Men så fort min ledighet är slut och något nytt händer så berättar jag det här.

Ha det gott och ta hand om varandra….det gör matte och jag!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to En kväll i juli…

  1. Visst är det skönt att rulla sig i sand! vi har gjort ett rullhål i vår hage som vi använder varje dag! (sandjord)
    Tänk, folk frågar MIN matte också om vi spottar. Såna dumheter! Det gör vi ju bara på varandra, i undantagsfall om någon av oss är dum.
    Ha en skön semester och välkommen åter!!!
    PS är du inte rädd att åka alldeles ensam i transporten???? My

    • marie says:

      Hej My.

      Nej, jag är inte rädd för att åka ensam. Hur skulle det se ut om en lama som jag vore rädd? Sen har mina ägare en buss som jag åker i…då de öppnar fönstret där de sitter så kan vi prata med varandra. De ser mig hela tiden så det är ju inte speciellt lätt att hitta på något hyss precis. De ser ju allt jag gör därbak…

      Hälsningar
      The one and only
      /Gilga

  • Meny

  • Translate

      Translate to: