Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Gammalt och Nytt.

 

Jaha, så har vi då lämnat det gamla året och börjat på ett nytt. Förra året blev ju lite omtumlande för mig eftersom jag tvingades flytta från Finland till Sverige. Men jag trivs bättre och bättre här och har hittat min plats i flocken. Jag tror att det är Katitzi som bestämmer, det verkar så iallafall. Men alla andra flyttar på sig när jag kommer så de har iallafall fått respekt för mig. Respekt…det är rätta ordet för en kung de!

Apropå kung…han kom aldrig…den där kungen som föddes i ett stall eller vad det nu var. Jag trodde faktiskt att han skulle dyka upp där kring jul…men icke sa Nicke! Förmodligen hade han väl annat för sig, antar jag. Däremot trodde jag att jag skulle blåsa bort en natt. Åh jösses vad det blåste. Nu lyfter hela mitt hus, trodde jag ett tag. Tänk om jag hade följt med…

Julen firades så klart av mitt värdfolk. Det var julklappar och mat i överflöd. Det är då synd om människorna…varför kan de inte nöja sig med det lilla? En kram, en klapp på kinden och lite gott grönt hö? Nej, det är ju klart, människorna kan ju inte äta sånt. Men tänk på oss då..som har 3 magar vi ska bli mätta i! Vilken tur att vi kan tugga om samma tugga flera gånger…det är sparsamt det!

För övrigt så har det varit katastrof i hagen. Det har regnat och sen regnade det ännu mer. Då blev det is i hagen och jag tror att min matte höll på att få både magsår och hjärtinfarkt ett tag. Hon är då så orolig för oss hon…fast det är klart…att ramla omkull när man är stor och tung det är väl kanske inte så bra.
Nu sandade ju min matte, men bara där vi brukar gå…inte HELA täkten vi går på. Det var ju alltid någon alpacka som skulle pröva att gå där man INTE skulle gå…å det slutade likadant varenda gång…finsk tango! I och för sig en vacker dans..men inte när det utförs av en alpacka.

Lite snö har det kommit och det blev så där vitt och fint igen. NU syns ju jag också…min svarta ull gör sig så bra mot det vita, tycker jag.

Lite träning har det också blivit, fast bara lite. Matte och jag har tränat med clicker´n och det var sååå kul. Jag fullkomligt älskar att träna…för då får jag godis! Å vad gör man inte för det? ALLT!

Främmande har mitt värdfolk också haft i omgångar och ALLA ville ut och träffa MIG! Det tar jag som fullkomligt naturligt…klart att de vill se en stjärna. Jag var tvungen att le lite (se bild) när de hade främmande av en liten krabat på 15 månader. Han kunde överhuvudtaget inte ens gå i hagen..han föll som en snöflinga precis hela tiden. Ja jösses vad ynkliga de är människorna när de är små! De kan ju ingenting. Konstigt att sådana varelser kan bli så förskräckligt hemska när de blir stora. 

Ladugårdstomten kom iallafall och åt upp både gröt och mjölk som min matte ställde ut på julaftonsmorgon. Han gick ett varv och vi nickade artigt åt honom, han lyfte på hatten och försvann.

Nu ser jag framemot att ljuset kommer tillbaka. Vi går mot vår och i år ska jag passa mig för diket som går mellan våra täkter. Nu vet jag ju om att det finns och tänker inte ramla ner i det igen. Förra året fastnade jag ju där och det var mycket pinsamt…

Avslutar med ett ordspråk!

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: