Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Jag har flyttat…

…Fast bara tvärs över vägen och in i en annan hage. Fast bara och bara ska jag väl inte påstå att det är/var! Jag har nämligen blivit överflyttad till alpackahingstarnas hage. Det var på söndagsmorgonen den 9/9 som matte och husse kom ut i ladugården och satte på mig grimman. Ja, jag var väl inte riktigt med på noterna direkt så där…jamen klockan var ju bara 09.00! Då är man ju inte riktigt vaken, framförallt inte på en söndag…sabbat och allt som det är då. Nåja, jag följde med dem ut för jag trodde ju faktiskt att vi skulle gå på morgonpromenad…men ack vad jag bedrog mig. Jag blev ledd över till alpackahingstarnas stall och där blev jag sen släppt. Så här i efterhand förstår jag varför jag och matte har varit in där och titta runt förut…det var säkert bara för att förbereda mig på detta med flytten. Men ok, jag kikade runt där även om det är väldigt liiiiitet så ryms jag ju…fast det är rätt lågt i tak.

Här går jag runt och ser mig omkring, totalt omedveten om vad som komma skall. Jag är ju en kille med stort självförtroende och trodde väl i min vildaste fantasi inte att nått kunde rubba det.

Här har jag kommit ut i hagen och jag har inte sett alpackahingstarna och dom har inte sett mig. Jag flanerar runt och undersöker omgivningen.

Här har jag mitt första möte med Zantos och jag tänkte väl i min enfald att det skulle räcka med att hälsa…men jösses vad fel jag hade.

Ja, jag skäms nästan när jag låter er se denna bild..men jag blir faktiskt jagad av dessa 2 ynkliga varelser. Anledningen, sa matte, var att jag inte är varken kille eller tjej samt att jag bott tillsammans med alpackatjejerna. Jag luktade tydligen för ”gott” och när man möter testesteronstinna alpackadårar då är det bara att springa! Fast jag sprang inte så länge…å inte så fort heller…men tydligen rätt graciöst iallafall…försökte matte trösta mig med. Men sen bestämde jag mig för att stanna och slåss! Eller slåss, jag försökte väl mer eller mindre förhindra Zantos från att betäcka mig…riktigt otäck var det, hua!

Nåja, efter en stund lugnade det hela ner sig och jag fick några timmars välbehövlig vila..innan det var dags för nästa sammandrabbning! Denna gång fick faktiskt matte rycka in och hjälpa till. Det är inte nådigt vad galen den kvinnan kan bli ibland…Zantos var inte värd mycket just i den stunden. Han blev då kallad för både ”den galne skåningen! (han är född där) samt andra mindre fina saker som jag väljer att inte skriva här. Jag stred för fulla muggar men ”den galna skåningen” var totalt blockerad. Jag spottade, jag tryckte ner honom på marken med hela min kroppstyngd men inget hjälpte…ja. jag trodde ta mig sjutton att han blivit helt tagen av fan själv! Det var då matte var tvungen att rycka in för att hjälpa mig…hon kom störtande med högrepen!!!!!! Nåja, nu är det inte så farligt som det låter…nog för att hon kan bli lite halvt elak och så där men köra högrepen i någon skulle hon aldrig göra…fast å andra sidan…säker kan man ju inte vara. Hon stötte iallafall till Zantos med skaftet på högrepen rätt ordentligt på hans baklår och DÅ slutade han! Alltså, det var nog det värsta jag har varit med om och mitt självförtroende har blivit lite naggat i kanten. Men det som inte dödar en stärker ju en..försöker jag rabbla för mig själv.

Sen hade vi en sammandrabbning till under natten med den var matte helt omedveten om eftersom hon låg och sov. Men hon kunde se det på väggarna och på Zantos på morgonen. De mesta hade förvandlats till en mörkgrön ton, både de vita väggarna och den vita Zantos. Men efter det har det varit rätt lugnt..peppar peppar. Jag tror att Zantos börjar förstå att jag inte är en flicka, utan en före detta kille vars manlighet togs av några onda människor för länge sedan.

Nu tror jag faktiskt att Zantos börjar ”se upp till mig”. Åtminstone vill han då vara i min närhet…utan att bråka.

Som ni ser på bilden så börjar Zantos att cirkulera runt mig. Jag ligger här på min vakt, totalt beredd på att försvara mig från ett nytt betäckningsförsök. Pinocchio, den fläckiga, han har jag aldrig behövt bråka med. Han är så trevlig och snäll…men han skulle nog inte våga utmana mig heller…en klok alpacka med andra ord. Nåja, jag låg som sagt beredd för nästa attack…då detta händer!

 

Han lägger sig bredvid mig och börjar idissla. Jamen hur förvånad blir man inte? Jag fattade ingenting! Vad är det här för sorts alpacka? Dr Jekyll eller Mr Hide?  Ja, jag ska inte utreda det nått mer just nu…jag är bara glad att jag får ha ”min bakände” ifred.

Sen vill jag avsluta detta inlägg med att ge matte en törn eftersom jag varit tvungen att byta hage! Men jag vill även tacka Pinocchio för att du låter mig vara ifred och att du visar respekt! Du kommer att gå långt grabben…ödmjuket och respekt för den äldre generationen…det kommer man framåt med!

The one and only!
/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: