Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Lama på hal is…

Varför ska man gå i lera och sörja när man kan gå på is och ha det glatt?

Ja, det frågan ställde jag mig häromdagen. Därför gjorde jag det…gick på is och kunde inte gå tillbaka.
Ibland gör man bara saker utan att tänka på konsekvenserna. Vi lamor lever i nuet och oroar oss inte för nästa minut, liksom. Det är väl en sak som skiljer oss från människorna. Fast ibland kanske man skulle försöka planera nästa steg…att tänka lite framåt.

Min matte jobbar lite extra som läkarsekreterare och den här dagen var hon alltså inte hemma. Jag traskade iväg ut på vår täkt, i maklig takt och sniffade lite lätt på allt gammalt gräs som är framme. Fantastiskt att man i januari månad kan gå överallt utan att det ligger en massa snö i vägen. Som sagt, jag flanerade runt lite och sen bestämde jag mig för att gå tillbaka till ladugården…men då gick det inte att komma tillbaka. Ja, jag förstår inte heller vad som hände…det gick ju att gå från ladugården men inte att gå tillbaka. Så jag blev kvar där ute på täkten ett par timmar.

Nu är ju inte jag en lama som stressar upp mig i onödan men nog kände jag lite oro, det måste jag erkänna. Men helt plötsligt ser jag mattes bilen köra in på gården. Åh, nu blir jag räddad, tänkte jag.
Mycket riktigt så fick jag se min matte komma stolpandes över isen i hagen med min grimma i ena handen och en hink sand i den andra. Men man såg på hennes steg och kroppshållning att hon var allt annat än glad.

Men hon satte på mig grimman och ”lillmatte” Simone sandade framför mina fötter medans matte lugnt och försiktigt ledde mig tillbaka. Jag var så lättad och glad när jag kom in i ladugården igen. Det regnade så jag hann bli både frusen och hungrig under tiden jag stod där ute på täkten.

Men matte var allt annat än glad. Hon mumlade och muttrade nått om jag som var en lama borde väl ändå fatta bättre.  Att så fort hon åkte hemifrån så är det ”ALLTID” nått som händer.
Jag förstod sen varför hon var irriterad. Någon hade ringt till henne på hennes jobb och berättat om mina problem. Hon fick därför åka hem betydligt tidigare än det var tänkt för att ”rädda ” mig!
Jag förstår inte varför hon måste åka hemifrån överhuvudtaget. Jag tycker att hon kan hålla sig hemma, för hur det än är…har man skaffat oss så får man då se till att sköta oss också!

Förresten…jag har gått med i Facebook. Förmodligen den enda laman som är med där, men vad sjutton..varför ska man  vara som alla andra när man kan vara som mig?
Sök på Gilga Kallin så hittar ni mig. Kanske vill just Du bli min vän?

Så tar vi ett ordsprål!

Den kloke som vill göra något dumt, ställer till mindre skada än den dumme, som vill göra något klokt.

The one and only!
/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: