Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Lite ledigt…

Ja, lite ledigt fick jag till slut. Fast då har det istället stannat en herrans massa folk vid vägen för att titta på mig. För jag kan då inte tänka mig att det är alpackorna de tittat på. För de är då rakt inget speciella att se…tro mig!

En summering så här av sommaren så har det varit lugna dagar och andra dagar som varit mer hektiska. Mitt värdfolk hade mage att lämna oss och fara iväg på några dagars semester. Att de bara kan…sticka så där och lämna oss vind för våg. Nåja, helt utan skötsel blev vi ju inte förstås..det var några tjejer på ett hundpensionat som tittade till oss några gånger per dag. Det har tydligen den servicen förutom att ta hand om hundar…rätt okey får jag väl säga att det var. Fast jag tror att de har lite svårt att tyda mina och alpackornas öron. Inte mer konstigt det än att människorna ibland har munnen öppen och ibland stängd. Fast oftast verkar människorna ha sin mun öppen…för en människa kan aldrig vara tyst! Åtminstone inte om det står en till människa bredvid…har jag märkt. Vi lamor kan faktiskt umgås utan att prata hela tiden..vi förstår varandra ändå.

En av hingstarna som tillbringar sin sommar på Furuvik var hemma en sväng i sommar. Han skulle visst göra det där som jag inte längre kan…som jag aldrig ens fick chansen att pröva på. Nåväl, han var hemma en sväng och gick i hagen bredvid mig och alpackorna. En konstig prick måste jag få tycka…för fast han hade 3 av alpackatjejerna inne hos sig så ville han ha dem som gick i samma hage som jag. Men det är väl så med vissa…mycket vill ha mer! Jag brydde mig inte så mycket om honom..för mig var han som luft. Han hade då ingen charm alls och det var då inte många av alpackatjejerna som tyckte det heller.

Ett av stona, den grå som heter Alanza, var också inne hos honom 1 dag. Jamen jösses, hon var ju helt skräckslagen, hon skrek och sprang omkring som en galen alpacka.  Ja, jag fick då nästan ont i mina öron, det skar ända in i hörselgångarna. Men jag förstår henne, för en gentleman beter sig inte som denna Zantos, ja han heter så. Han jagade henne så till slut var hela Gnarp upp och ner, kändes det som. Ok, jag överdriver väl lite men gröna om munnen var det då båda två.

Men till slut redde mitt värdfolk upp situationen och lät Alanza komma in till flocken igen…sen lade sig lugnet över hagen igen, skönt! För är man ledig så vill man ju ha lite tyst också.

Att se bilder på mig från promenader är ni ju vana vid och varför sluta med något som är nyttigt. Här är vi på en promenad och då var lillmatte med och ledde Marina. Men när jag ser på bilden så verkar det som om min matte går i egna tankar…eller så koncentrerar hon sig på att inte snubbla. Ja, hon kan vara lite snubbelfött (som matte kallar det) och jag vet inte vad det beror på, kan ju vara åldern eller så är det underlaget eller skorna kanske. En härlig sommarbild blev det iallafall.

Dagarna har ju rullat på och jag måste säga att denna sommar har varit väldigt varm. Jag har varit ute en stund på förmiddagen men sen har jag varit tvungen att gå in. När matte kommit för att duscha alpackorna har jag vänligt men bestämt avböjt hennes erbjudande om en svalkande dusch. Ni förstår, vatten ska man dricka och vatten ska man vara rädd om. Tänk vad många i världen som inte har vatten…men vi spolar vårt på alpackorna..hur galet är inte det? Nej, jag känner mig glad för jag har gjort mitt för att spara vatten.  Sen att vi lamor inte tycker om att bli blöta…hm..det kan jag tyvärr inte kommentera här i bloggen.

Under en promenad hade vi sällskap av en tjej som heter Carina. Jag hade aldrig träffat henne förut men det hade tydligen min matte gjort. Jag tror att det var så att min matte sålt 3 hingstar till henne och hennes man förra sommaren. Då bodde ju inte jag i Sverige så jag hann aldrig träffa dessa hingstar, men Carina berättade för mig att de var jättegulliga och trevliga pojkar hon hade köpt. Nåja, det tar jag nog med en nypa salt…för vem kan vara trevligare än jag. Men jag gjorde mitt bästa för att charma henne och jag tror faktist att jag lyckades. Min matte gick med Marina och det gick ju bra det med, tydligen. Fast lite avis var jag…det är ju min matte ju!

Jo, det måste jag berätta. Vi har tydligen haft sorg här i familjen också..ja, vi lamor sörjer ju inte som människorna gör..vi lever ju mera i nuet liksom. Men en dag när min matte kom ut till oss för att mocka bort dyngan så såg jag stora tårar som föll på henne kind. Hon berättade att Kalle, den gamla katten som bodde här, avlivats samma morgon. Hualigen, det lät otäckt, avlivats…

Han skulle ju ha fyllt 17 år i november men hans kropp orkade visst inte mer. Min matte mumlade nått om att man någonstans måste dra gränsen för när man är djurvän och när man blir djurplågare. Alltså..jag tror hon menade att gränsen är liten mellan dessa 2 saker. Men det var väl bäst det som hände..vi djur har ju den fördelen när vi blir sjuka och gamla..vi har ju rätten till att få lämna plågor och smärta. Annat är det med människorna har jag förstått..de ska visst plågas och lida ända in i det sista…ja stackars folk, säger jag bara. Människan är ett konstigt släkte och jag kommer nog aldrig att bli riktigt klok på hur de fungerar..för hur mycket jag än försöker så dyker det alltid upp något annat som krånglar till det. När man väl förstått det ena så är det dags att försöka bergripa det andra liksom.

Sen berättade min matte att det var någon från radion som hade ringt. Radion ja, det var ju något nytt…tydligen en apparat där man kan lyssna på en massa människor som pratar. Men hur får de plats därinne? Det var en intervju om MIG! vem annars? Okey då…Marina hade väl matte också nämnt namnet på, tydligen.

Det sänds i en kanal som heter Radio Gävleborg p4 och skulle sändas under vecka 33. Oj, oj, oj…undrar just hur min matte låter då..hon pratar ju en rungande hälsingedialekt. Ni vet, andra välartade säger knivar och gafflar…men min matte säger kniver och gaffler…och trapper istället för trappor. Kan bli spännande att lyssna på det..men huvudsaken är ju att hon pratar om mig…Gilgamech! Gilgamech! Gilgamech!…så vackert det låter.

Dags att gå! Ha det gott därute!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Lite ledigt…

  1. Hej Gilga, ser att du och de andra djuren haft en skön sommar! Förstår inte riktigt det där om att du inte gillar att duscha (!) – för når vår matte kommer med vattenslangen, det har blivit nästan varenda dag denna glödheta julimånad, då rusar vi dit och duschar av hjärtans lust. Finns ju inget bättre i värmen!

    Du ska veta Gilga, att din matte är en verklig djurvän som ser när en älskad varelse fått nog av livet och det är dags att avsluta. Alltför många tvåbeningar låter sina djur lida alldeles för länge, för de ”kan inte” ta det svåra beslutet. Hälsa din matte att hon ska ha all heder för att hon tar ansvar för sina djur, ”till death do us part”! Du kan också känna dig trygg över att när din stund på jorden är kommen, så har du fått en människa som kan göra det rätta!!!

    Men strunt nu i döden, det är ändå en naturlig följd av livet. Som just nu känns helbra, för se vi här gillar också höstmånaderna allra bäst, när knott och bromsar har försvunnit, hettan blir till drägligare klarare höstdagar när det är lätt att andras, gräset växer och det är skönt att finnas till…………..

    • marie says:

      Tack My.

      Du verkar vara klok, fast du är en alpacka. Ja, jag vill ju inte såra dig på nått sätt men det är ganska ovanligt med så kloka alpackor. Hur har Du kunnat bli så klok?
      Ja, jag vet..min matte är så bra..för det mesta!

      Sen är det fantastiskt att du kommenterar min blogg. Inga andra djur kommenterar här. Tydligen finns det bara 1 lama och 1 alpacka som kan blogga..vi är unika du och jag, det vet du väl? För vad än alla konstiga människor säger och tror, så är det ju faktiskt vi som skriver. Vore trevligt om alla sorters djur kunde skriva, för då kan vi ju på nått sätt ”prata”. Att ”prata” med en katt eller hund det har jag lite svårt för. Jag kan inte riktigt läsa deras signaler och kroppsspråk men så här på bloggen, då funkar det ju alltid. Så har du några hund/katt/häst/får eller vad det nu kan vara för sorts djurvänner så är det också välkomna att skriva här. Jag kanske skulle öppna en Fan Club? Då kunde ni ju få plancher och autografer på mig? För hur det än är så finns det bara en Gilga!

      Lamakram till dig My.

      The one and only!
      /Gilga

  • Meny

  • Translate

      Translate to: