Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Människorna och vädret…

Tänk om inte vädret fanns…vad skulle då människorna prata om? Förmodligen skulle de väl prata om vädret som inte fanns och varför det inte finns nått väder.

Som hos alla andra i Sverige så kom kylan även till Gnarp. Ja, jag kan ärligt erkänna att det blev väldigt ovant med kylan. Sån här kyla har jag inte upplevt sen jag flyttade från Finland. Men det är bara att gilla läget och hoppas att man har förståndiga ägare. Att de vet hur man tar hand om oss när det blir riktigt kallt.

Lyckligtvis så visste de hur man gör. De har väl tränat på alpackorna några år innan jag kom. Efter vad jag förstår så är det väl ingen som frysit ihjäl ännu och det känns ju tryggt. Vi ska ha ett bra skydd att gå in i och massor av mat, ljummet vatten och en skön bädd. Även kraftfoder behöver vi och vitaminer. För när det blir väldigt kallt så går det åt mycket energi för att hålla värmen och det är då vi äter och vilar…en rätt trevlig tillvaro som är få förunnat.

Men de som klagar på kylan är ju människorna. Brr vad kallt det är, å fy vad jag fryser, hör man dem gnälla. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt det där. De har ju åtminstone varmt inomhus, varför gnälla då? Om de inte behöver gå ut så behöver de ju inte frysa heller.
Men ett samtalsämne har de iallafall. För om vädret kan man tydligen prata med vilka okända människor som helst, alla har en synpunkt på det. Har man sen tur kanske man har fått en ny vän..så att prata väder är kanske inte så dumt ändå.

Annars då? Jo, vi har haft besök i hagen av en fantastiskt trevlig kille och hans mamma.  Denna kille har autism och han väckte allas nyfikenhet. Alpackorna kunde inte för en minut låta honom vara ifred och JAG,den som faktiskt är terapiutbildad hamnade i bakgrunden. Ja, jag kunde ju inte börja visa mitt missnöje när vi hade besök så jag lät dem hållas. Marina var ju med och hon är ju också utbildad så jag tror att hon höll lite ordning på de andra ”damerna”. Men efter vad jag förstod så var alla glada och nöjda efteråt och det är ju huvudsaken.

Så ett litet ordspråk: Människorna lever för att äta, vi djur äter för att leva! 

The one and only!
/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: