Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Övervikt och vintern är på väg

Gjorde ett besök på ridklubben här i Gnarp. Det var nått julkul de hade där och det bestämdes att jag skulle få komma dit. Ja, det var ju bara en massa hästar…å så jag!

Visst, hästar är väl okey…men sen då? Alla gjorde samma sak..sprang runt och runt med flickor på ryggen. Jag förstår inte riktigt vitsen med det där! Till vilken nytta! Bara en massa spring och slit och trötta ben…det är väl vad de får!

Nu är vintern på gång! Hujeda mig! Det ska visst komma mycket snö och blåsa riktigt  mycket…det blir nog till att hålla sig inne då. Stackars djur i skogen som inte har något skydd att gå in i. Ok, jag vet att ni kanske tycker att jag helt plötsligt verkar ödmjuk men då får ni fundera på det! Varje jul brukar jag ”tänka” så…att det finns alltid något djur som lider..men det är klart..grisarna har det ju inte lätt den här tiden på året, det är då ett som är säkert.

Mina ägare vägde mig för några dagar sedan. Ja, jisses…det tar sig! Hoppas att min förra matte inte läser det här…och gör Du det Pirkko så sluta läsa NU!
Jag vägde nämligen 170 kg!!! Förra gången de vägde mig vägde jag 159 kg…så nu undrar förstås min matte….vad var det som hände?
Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…jag tycker att alla mina kilon är guld värda..de sitter ju på mig..men det är klart…att vara tung är ju rätt jobbigt ibland.

Fast vi har en teori mina ägare och jag, sommaren heter det! När de vägde mig sist så var det april, alltså hade jag ätit hö hela vintern och kallt hade det varit. Då hade jag tappat vikt eftersom det går åt mycket energi för att hålla värmen. Nu har det varit sommar igen och jag har alltså ätit ”upp mig” för att klara vintern igen. Min matte mumlade nått om att hon också skulle börja äta hö och försöka ”hålla värmen” i vinter. Ja, det vore väl trevligt om hon också kunde flytta ut till oss och göra oss sällskap vid maten.

Som jag berättade i förra inlägget så har veterinären varit här och undersökt Katitzis tänder. Men det får ni läsa mer om på första sidan där matte berättar vad som hände och det sorgliga som hände deras hund Laura. Här vill tydligen aldrig bekymren ta slut…

Jag avslutar med ett ordspråk den här gången också.

Det är arbetsamt att vara lama och ha så många magar att mätta”

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: