Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Tvillingar

Nu ska Ni få höra något….jag har gjort ”DET”!! Alltså..ni förstår väl vad jag menar? Jamen..det där…som man måste göra för att det ska bli fler lamor i världen! Fattar Ni?

Min fråga är nu..VARFÖR kommer jag inte ihåg det? När hände det? Jag fattar ingenting! Hur gick det till?

Jag har ju flera gånger här på bloggen berättat att människorna som funnits i mitt liv tidigare…ja, i Tyskland alltså…sett till så att jag inte kan göra ”DET”.  De tog min manlighet ifrån mig vid unga år. Anledningen var visst att jag hade lite för dåliga ben och då ansågs jag väl inte ”FIN” nog att avlas på. Men jösses…trodde de att mina ben skulle bli bättre om de tog bort mina…juveler? Nej, det blev de ju inte och det hade väl varenda smart lama kunnat räkna ut!

Hur som helst..jag har faktistkt varit ”PAPPA”!!! Jamen hur häftigt låter inte det…Pappa Gilga! Förstår nu att ni undrar varför jag skriver ”varit” pappa.  Det var visst en sorglig historia, berättade min matte Marie.
Mina barn överlevde inte…och nu blir jag lite ledsen på ögat.

Jag skulle ha blivit pappa till 2 stycken lamabäbisar. Men nu är det så med de kvinnliga lamorna att det har svårt att bära fram just tvillingar. För det var tvillingar jag skulle ha blivit pappa till men båda föddes döda…nu blir jag så där ledsen igen. Men tänk vilken lamakarl jag var..som kunde få till 2 stycken på samma gång. Inte illa, inte illa alls. Men som sagt…jag minns ju ingenting!!

Alltså…hur chockad tror ni jag blev när min matte berättade det för mig? Varför har ingen berättat det förut?

Så nu har jag haft några dagar då jag känt mig lite nere…jag vet inte vad som är värst..att veta att jag förlorat 2 lamabäbisar eller att jag inte minns när jag gjorde dem. Jag försöker och försöker minnas men det är helt borta, jag hittar det ingenstans i mitt minne. Men livet går ju vidare och jag också…det är bara att bryta ihop och komma igen.

Nästa fredag ska jag och matte iväg till ett Dagcenter i Bergsjö. De ringde och ville att jag skulle komma och det ser jag framemot. Då kanske jag kan få lite annat att tänka på.

Men just nu vill jag bara vara ifred och försöka komma över denna förlust. Så vi hörs när jag varit på besök på Dagcentrat..

The one and only!

/ Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: