Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Vagndragaren

Så har då både vagn och sele införskaffats och under lördagskvällen var det dags för min debut.

Ja, inte var det helt enkelt att förstå vart alla saker skulle sitta…det var visst några band på selen som mina ägare inte förstod sig på direkt. De hade ett papper som de tittade på, ett papper som visade hur allt skulle sitta..både bak och fram.

Men efter mycket om och men så satt selen på plats. Den är verkligen fin och den satt bra också. Den kändes bekväm och att den blänker i alla kromade delar gör ju inte saken sämre. För vad ska sitta på en stjärna om inte en massa blänkande bling bling.

Sen var det dags att få fast vagnen. En liten fin vagn..helt perfekt för en lama som jag. Men där hörde jag att min matte knorrade någontin om..”vad konstigt, ska den sitta så där”? Min husse svarade -JA, det ska den!

Men det verkade inte som om min matte var helt nöjd med hur vagnen fästes i min sele. Hon tyckte det såg jättekonstigt ut även om min husse försäkrade henne flera gånger att den satt rätt. Men som jag berättat förut så ser min matte faror överallt och förmodligen vill hon försäkra sig om att inget ”farligt” kan hända någon av oss i familjen.

Men efter många om och men så var det dags för mig att visa vad jag kunde. Min lillmatte Simone satte sig på vagnen och sen bar det iväg.

Ja det finns väl egentligen inte så mycket att säga om det. Det gick galant och bättre kan det faktiskt inte gå.

Men jag måste alltid ha någon som leder mig för jag har inte lärt mig att svänga. Jag går rakt fram än så länge och det är väl bra det, tycker jag!
Men med denna sele följde det med en speciell grimma som satt som ett smäck i mitt ansikte. Den passade perfekt!
Från den grimman går det långa remmar som det är meningen att man ska styra mig med. Simone prövade att dra lite i den ena och då tyckte hon att jag svängde lite åt det håll hon drog. Ja, jag vet inte…tiden får väl utvisa om det funkar.

Som ni förstår så var det min matte som sprang omkring med kameran. Hon fotade och ropade Hyvvä poika hela tiden. Jamen jösses..jag vet ju att jag är en duktig pojke!

Simone satt där bak på vagnen och hon tyckte att det var roligt att få sig en åktur av mig. Fast lite orolig var hon att jag skulle göra några krumsprång eller så…det hörde jag hon säga.

Efter denna provtur så vände vi hemåt igen. Fördelen med att vara ute en lördagkväll vid 19.00-tiden är att det inte är så mycket trafik.  Då sitter nog de flesta hemma i sin hage..precis som alpackorna och jag. Förmodligen ligger de väl och idisslar efter en brakmiddag…precis som vi!

Som sagt, det bar  iväg hemåt…ett två…ett två! Kolla in min benföring..där kan man snacka bestämda steg.

När vi väl kom hem igen var jag väldigt varm. Tur att vi inte gick så långt denna gången. Det var väldigt varmt fast klockan var 19.00.
De selade av mig och jag fick komma in igen till vårt ”kryp in”. Där inne var det svalt och skönt och efter detta äventyr fick jag godis och en puss av matte.

Så nu kan man åter titulera sig ”mattes favvo! Tänk vad lite det behövs för att göra henne glad. Men det är väl tur det..för det har ju faktiskt funnits dagar då hon inte alls har varit speciellt glad åt mina hyss.

Men annars är det väldigt lugnt på aktivitetsfronten nu. Anledningen till detta kallas VÄRME!
Kors vilken värme det har varit några dagar. Ingen har orkat göra någonting. Men min matte och jag tog faktiskt en promenad en kväll förra veckan…men det var max vad vi orkade.

Men den det är mest synd om är min lillmatte Simone. Efter vad jag förstår så är människobarn väldigt förtjusta i att bada. Men den stackarn hon har ju gips på armen så det har blivit dåligt med bad för hennes del. Men nu är det bara några dagar kvar innan hon får ta bort det så sen kan hon nog bada igen.

Men den lilla krabaten som flyttat in i familjen…valpen Nellie…hon verkar inte alls bli påverkad av värmen. Där kan man prata om energi…så mycket energi så man skulle kunna värma upp hela huset, säger min matte.

Men nu får ni snart börja hålla utkik efter reportaget jag och min matte är med i. Jag skrev förut att det skulle publiceras i Året Runt men det var ju helt galet fel. Det var ALLAS veckotidning som det skulle komma i.

Det var allt för denna gång. Men så fort något händer och jag ”orkar” så berättar jag det här!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vagndragaren

  1. NU blir jag så störtimponerad så jag måste lägga mig ner… det var som tusan – du kan DRA EN VAGN!!!!!!!!!!!!!!! Matte har visat mig en packväska som hon tyckte att jag kunde bära så småningom, men jag vet inte jag… är rätt försiktig av mig när det gäller nya saker. Min matte undrar om hon får sno några av körbilderna till sin blogg, när jag visade henne dem blev hon också IMPONERAD och började svamla om lamor… Huhhh

    • marie says:

      Hej My.

      Ja, jag förstår din matte. Vi lamor är nått utöver det vanliga! Klart att din matte får ta bilder. Ta så många ni vill!

      The one and only
      /Gilga.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: