Välkommen till oss!

Ny uppdatering på "Till Salu" sidan. Gå in där och kika om ni är intresserade av att starta med alpackor eller vill utöka din flock med några äldre rutinerade damer till rimligt pris. Annas...

HÄLSINGEDALENS ALPACKOR

Våren på väg!

 

Äntligen kan man börja ana lite bara fläckar på marken.

Igår var det några av alpackorna som bestämde sig för att ta en vårpromenad ute på de bara fläckarna. Alla var glada och studsade och hopppade. Jag försökte behärska mig men till slut kunde inte jag hålla mig. Jag hoppade och sprang lika mycket som alla de andra.

Min matte Marie blev orolig. Hon ser faror överallt har jag märkt. Mellan de 2 täkterna vi går på finns det tydligen ett djupt dike. HUR skulle  jag kunna veta det? Jag har ju aldrig gått och betat på dessa täkter förut.

Iallafall så såg jag henne stå och titta på oss en bit längre bort. Ja, där kan du väl stå tänkte jag.

Jag och alpackorna spatserade omkring i godan ro ett tag. Då får jag se att några ur flocken befinner sig på den andra
täkten.
Jag bestämde mig för att också gå till de andra för att kolla läget.

Sen hände det som matte befarat. Jag fastnade i diket. Jag försökte ta mig upp flera gånger men det gick inte. Jag såg att matte började springa för att hämta hjälp. Alpackorna kom fram för att kolla vad jag egentligen höll på med.

Ja, vad säger man? Det var såååå pinsamt! Jag bestämde mig för att vila några minuter och sen göra ett nytt försök.

På nästa försök lyckades jag komma loss. Jag behövde alltså ingen hjälp. Men av någon konstig anledning såg min matte Marie väldigt blek ut ett tag. Förmodligen blev hon rädd när hon såg att jag satt fast i snö och vatten. Sen är jag ju ingen liten kille heller. Jag väger ju omkring 150 kg så det är lite tyngd i mig. Men nu löste sig ju allt till de bästa och jag höll mig till de bara fläckarna hela tiden efter den där incidenten.

Anledningen till att min matte Marie blev orolig var att hon en dag tidigare gått en sväng på täkterna för att kolla läget. Hon såg då att diket var täckt med snö och under all snö var det en massa vatten. Efter vad jag förstår är diket riktigt djupt också så det var ju inte så konstigt att jag fastnade där.

Men det såg ju så enkelt ut när alpackorna gick över. Fast det vet ju om att diket finns samt att de är betydligt lättare än jag.

Nåja, nu vill jag inte prata något mer om denna pinsamma situation.

För övrigt har jag varit ut på några promenader, även Marina var med på någon också. Men det har varit så dåligt väder och då tycker jag precis som min matte att det är skönare att hålla sig inne. Nu längtar jag till värmen kommer för då har min matte Marie lovat att jag och Marina ska få hoppa agility. Det ser vi framemot!

The one and only!

/Gilga

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

  • Meny

  • Translate

      Translate to: